Det största hindret för AI i skolan är kunnandet, inte tekniken

I den offentliga debatten finns AI redan överallt i skolan. En internationell lärarenkät säger något annat. I OECD:s undersökning TALIS 2024 uppgav 27 procent av de finländska högstadielärarna att de använt AI i sitt arbete. Genomsnittet i OECD-länderna är 36 procent.

Det mest intressanta i resultaten är inte användningsgraden. Viktigare är vad AI används till och vad som bromsar användningen. Vi gick igenom siffrorna ur läromedelsarbetets synvinkel.

Användningen ligger i förberedelsearbetet

Bland de finländska lärare som använder AI är de vanligaste användningssätten att sätta sig in i och sammanfatta ett ämne (48 procent), att göra lektionsplaner (40 procent) och att låta eleverna öva nya färdigheter i verklighetsnära situationer (36 procent). Ovanligast är bedömning och rättning av uppgifter (23 procent), granskning av prestationsuppgifter (14 procent) samt skrivande av elevrespons och vårdnadshavarmeddelanden (13 procent).

Lärarna drar alltså gränsen själva, och den går på samma ställe som i de nationella AI-rekommendationerna: AI får hjälpa till i förberedelserna, bedömningsbeslutet hör till människan. Samma tyngdpunkt syns i vad lärarna ser som nyttan med AI. I OECD-länderna bedömer ungefär hälften av lärarna att AI hjälper dem att göra eller förbättra lektionsplaner, och 40 procent anser att den hjälper dem stödja en enskild elev. Skillnaderna mellan länderna är stora: när det gäller lektionsplaner varierar andelen från 18 procent i Frankrike till 91 procent i Vietnam.

Bruukki är gjort just för den delen av lärarens arbete. Du gör material, uppgifter och nivåversioner på ett och samma ställe, och varje förslag kommer till dig för granskning. Inget förslag når eleven innan du gått igenom det. AI föreslår, läraren bestämmer.

Hindret är kunnandet, inte utrustningen

Den tydligaste observationen i resultaten gäller dem som inte använder AI. Av de finländska lärare som inte använt AI i undervisningen under det senaste året uppgav 81 procent att de saknar nödvändiga kunskaper eller färdigheter. Genomsnittet i OECD-länderna är 75 procent. Betydligt färre fastnade på utrustning eller nät: 24 procent sade att skolan saknar den infrastruktur som AI-användning kräver, medan OECD-genomsnittet är 37 procent.

Infrastrukturen är alltså i Finland ett hinder mer sällan än i OECD-länderna i genomsnitt, och ändå är användningen mindre än genomsnittet. Kompetensgapet syns också i vad lärarna själva önskar: i TALIS-materialet var de finländska lärarnas viktigaste behov av eget lärande just användningen av AI i undervisning och lärande (23 procent). OECD:s Digital Education Outlook 2026 lägger till en observation. Av de lärare som uppger att färdigheterna saknas anser ungefär hälften också att AI inte borde användas i undervisningen. Bristande kunnande och en avvisande hållning går alltså ofta hand i hand.

Av detta följer två saker. För det första ska verktyget passa lärarens uppgift som det är. Om verktyget kräver att man lär sig skriva prompter gallrar det bort användare ur just den grupp som borde komma i gång. I Bruukki kommer utgångsuppgifterna från läroplanen och ditt eget material, så du behöver inte kunna fylla i ett tomt promptfält.

För det andra ersätter verktyget ingen utbildning. Kunnandet är också en skyldighet: EU:s AI-förordning förutsätter att personalen har tillräcklig AI-kompetens. Det här lönar det sig att sköta planmässigt i stället för att lämna det åt varje lärares egna försök.

Lärarens verktyg byts inte ut när språkmodellen byts

Kompetensfrågan har en sida som lätt blir obemärkt. Språkmodellerna utvecklas snabbt, och årets bästa modell är inte nödvändigtvis den bästa nästa år.

I ett allmänt AI-verktyg uppdateras modellen visserligen i bakgrunden utan att användargränssnittet ändras. Läroanstalten får ändå inte bestämma vilken modell som används eller när den byts, och valet håller sig inom samma leverantörs modeller. Om läroanstaltens egen bedömning leder till en annan leverantörs modell, till exempel på grund av kvalitet, pris, dataskydd eller egna riktlinjer för leverantörer, betyder bytet att verktyget byts. Då byts också lärarens användargränssnitt och arbetssätt.

I Bruukki är den språkmodell som används en inställning för arbetsytan, och den avtalas med läroanstalten. Tjänsten är alltså inte bunden till en enda modell. Läraren behöver inte följa den diskussionen. När modellen byts är vyerna, materialen och arbetssätten de samma, och ingen behöver lära sig ett nytt verktyg. Vi samlade ämnet noggrannare i inlägget vad en skola bör betala för.

För kompetensgapet är det här en stor skillnad. Läraren behöver inte lära sig hur AI fungerar eller hur den ska styras för att slutresultatet ska bli användbart. Det arbetet gör verktyget, och det står kvar också när modellen under det byts.

Oron för fusk och fel är befogad

Lärarnas reservationer syns i samma material. Sju av tio lärare i OECD-länderna bedömer att AI ger eleverna möjlighet att framställa andras arbete som sitt eget. Ungefär fyra av tio bedömer att AI kan förstärka snedvridningar och elevernas missuppfattningar eller äventyra dataskyddet.

Tidsvinsten är inte heller självklar. OECD:s översikt lyfter fram intervjuer med svenska och australiska lärare, där lärarna berättar att de lägger avsevärd tid på att granska, laga och göra om det material AI producerat. Den utlovade tidsvinsten uteblir om varje förslag måste skrivas om.

Här spelar verktygets uppbyggnad roll. Risken för felaktiga förslag och omskrivningar minskar när AI lutar sig mot en källa i stället för att gissa. I Bruukki kan materialet bygga på ditt eget material, på läroplanen eller på någon annan källa du sparat. Fuskfrågan svarar inget verktyg på åt någon. Den besvaras med uppgifter som gör lärprocessen synlig, och till att göra sådana är AI en bra hjälp.

Vad man matar in i verktyget är en upphovsrättsfråga

I en nordisk utredning beställd av Kopiosto uppgav 15–33 procent av de finländska lärarna att de under den senaste månaden laddat upp material som någon annan gjort i ett AI-verktyg, beroende på skolstadium. Andelen varierar, men fenomenet är tydligt. I brådskan hamnar material i verktyget vars nyttjanderätter ingen tänkt igenom till slut.

Det här är värt att skilja från dataskyddet, även om båda gäller samma ögonblick. Upphovsrätten avgör om materialet får matas in i verktyget. Dataskyddet avgör vad som händer med det inmatade. I Bruukki är det senare skrivet på förhand: uppgifter och material lagras i EU (AWS Irland), och Bruukki arbetar på Zero Data Retention-villkor, alltså lämnar Bruukki inte ditt material hos språkmodellens leverantör och låter det inte användas för att träna språkmodeller. Det förra stannar hos läraren och läroanstalten: som grund hör ditt eget material, öppna material och sådant material som läroanstalten har rätt till.

I högskolorna är användningen redan utbredd

Skolstadiet påverkar siffrorna mer än någon annan enskild faktor. OECD:s översikt lyfter fram en fransk enkät med 30 000 svarande studerande, lärare och annan personal vid högskolor. I den uppgav 80 procent av högskolelärarna att de använt generativ AI under 2025, vanligast för att förbereda och skriva kursen (49 procent).

I högskolan har arbetet alltså kommit långt, och frågan har flyttat från användning till praxis. I Bruukki kan studieavsnittets lärandemål eller högskolans egen läroplan tas som grund för materialet, så samma arbetssätt fungerar lika bra på föreläsningar som i högstadiet. Vi skrev mer ur högskolornas synvinkel i inlägget vad NCU förväntar sig av högskoleundervisningen.

Vad skolan bör göra

Av siffrorna följer tre uppgifter. Sköt personalens AI-kompetens planmässigt. Välj och godkänn verktygen centralt, så att lärarna inte behöver bedöma dataskyddet ensamma. Kom överens om vad AI används till och vad den inte används till, och berätta samma sak för eleverna.

Prova med ditt eget material

Bästa sättet att bedöma ett verktyg är att prova det på riktigt arbete. Ta ett gammalt stencilblad eller kursens mål, för in dem i Bruukki och se hur nära färdigt det första förslaget kommer. Prova gratis.

För läroanstalter erbjuder vi en avgiftsfri provperiod och ger dataskyddsdokumentationen som stöd för bedömningen. Presentationen tar ungefär 30 minuter. Kontakta oss på bruukki.com/sv/contact/.

Läs även: vad en skola bör betala för och vad de nationella AI-rekommendationerna betyder i skolvardagen.

Källor

• OECD. Results from TALIS 2024. OECD 2025. De finländska siffrorna kommer från den landsspecifika sammanfattningen och gäller lärare i högstadiet.
• OECD. Digital Education Outlook 2026, kapitel 1. Genomsnitten för OECD-länderna bygger på TALIS 2024-databasen. Lärarintervjuer i Sverige och Australien: Selwyn m.fl. 2025. Den franska högskoleenkäten: Pascal m.fl. 2025.
• Kopiosto. Nordisk utredning: AI har blivit en del av lärarens vardag. Enkät genomförd av Kantar, datainsamling i Finland av Norstat, 517 finländska svarande, mars 2025, på finska.